KARMA'S ONLY A BITCH IF YOU ARE

Det gör så ont att kyssa någons läppar för sista gången. Att säga hej då fast ingen ska resa bort.

Thu, 23 May 2013 04:17:06 -0400

Det gör så ont att kyssa någons läppar för sista gången. Att säga hej då fast ingen ska resa bort.

Wed, 22 May 2013 18:29:24 -0400

Photo

Wed, 22 May 2013 16:45:24 -0400

Photo

Wed, 15 May 2013 22:41:15 -0400

Photo

Tue, 07 May 2013 17:03:25 -0400

Photo

Sun, 05 May 2013 10:06:05 -0400

Photo

Sun, 05 May 2013 10:04:42 -0400

sent en onsdagkväll

Thu, 02 May 2013 16:27:01 -0400

jag:
vad händer då?
i helgen? framöver? i höst?
sommar?

en fin vän:
Jag vet inte. Jag har fan ingen aning?! Nu när jag skiter i han så tänker jag bara leva. Jag ska leva så ini helvete och träna och må bra utan honom och hångla med snygga killar och skratta och göra spontana saker. Roadtrips och livemusik. Och när hösten kommer så ska jag resa, långt jävla åt helvete bort
Och sen ska du bo i göteborg och då ska jag komma dit några helger och vi ska dansa tills vi spyr och shoppa
Och gå på spa

jag:
åh det där lät så himla fint att jag nästan blir lite lipig

en fin vän:
Så tänker jag göra. Så ska det bli! Vad ska du göra då?! Förutom att åka långt åt helvete bort och starta ett nytt liv när hösten kommer?

jag:
Jag vet inte ärligt talat!
Jag vill inte fly i alla fall

en fin vän:
Är du säker på att du flyr?

jag:
Jag vill liksom hitta det fina i det enkla på nått sätt. Sitta på nån uteservering och typ skriva i en fin bok och känna de sista varma solstrålarna innan vintern kommer. Och titta på människor som kommer och går, och le mot gamlingar och prata med random folk på busshållplatsen.
Och ha en fin kaffemaskin i min annars rätt sletna studentlägenhet. Och den ska brygga kaffe dygnet runt till alla som kommer och behöver en fin kopp kaffe. Typ.
Eller ett glas vin. En flaska vin eller två ska jag alltid ha till hands! Minns du när vi pratade om det för längesen nångång?
Fast det ska inte va hipsterakttigt. Utan mer winnerbäckigt med en släng av ågust. Fast ändå inte på ett mörkt sätt... utan bara liksom.... fint! Visst förstår du?

en fin vän:
Ja, jag minns faktiskt! Det kommer nog alltid finnas vin, som på film typ
Haha precis! Dääär satte du fan 100p
Inte hipster utan winnerbäck. Glada winnerbäck fast lite sorgsen. Inte nattsvarta
solen i ögonen fast SATC typ

Photo

Thu, 02 May 2013 16:20:25 -0400

Photo

Thu, 02 May 2013 16:20:18 -0400

Photo

Wed, 01 May 2013 16:25:33 -0400

far.

Mon, 29 Apr 2013 16:35:02 -0400

far.

Photo

Mon, 29 Apr 2013 16:30:49 -0400

vacker ikväll.

Mon, 29 Apr 2013 16:28:00 -0400

2012 var inte mitt favoritår. Även om det många gånger var så himla bra. Och spännande. Och jag är himla stolt över det. Men på insidan var det inte mitt favoritår. För när klockorna ringde in 2013 var jag förutom väldigt full helt totalförvirrad. Skulle jag skåla för det som hänt? För det som komma skulle? För allt som inte hänt? För allt som skulle få stanna i 2012 för alltid? Och det har tagit mig 4 månader av 2013 för att liksom hitta svar på alla de där frågorna och försöka hitta nån slags väg ut ur totalförvirringen, men jag vågar äntligen på nåt sätt säga att jag gjort det. Efter många sömnlösa nätter. Många kalla promenader i snöstorm. Många bilturer då jag fått stanna längs vägen för att jag brytit ihop som ett litet barn över ratten. För allt som snurrat i huvudet, allt jag inte fått grepp om…

Och jag är sjuk idag. Har varit sjuk hela helgen och legat hemma. Vilket på något sätt hjälpt mig att inse att jag är ifrån allt det där nu. Panikgråt över ratten och allt annat dumt. För jag längtar efter att bli frisk från den här dumma febern. Så sjukt mycket. Jag längtar ut från huset, till livet, ut till allt som är en del av mitt liv. När jag var sjuk för drygt två månader sen och låg inne på kss fanns det istället en slags önskan inom mig att få stanna där. Det fanns liksom ingen anledning för mig att komma därifrån, jag kunde ligga där för alltid. Och när jag tänker på det nu är det så himla tragiskt att jag kände så. Och så himla härligt att jag inte känner det längre.

Pappa sätter alltid på radio Skaraborg på morgonarna och när jag kom ner till köket imorses spelades nån låt av Bo Kaspers Orkester som kanske inte var så himla rockig men som gick rakt in i mig. Vacker ikväll.

“Jag kan va stolt, det borde jag va. Var nere på noll, men jag kom tillbaks. Att vända sig om, fastän det gör så ont. Jag tar det från början, jag kan vara stolt. Och jag är vacker ikväll, kan ingen se att jag är vacker ikväll?”

Och den var himla klyschig, men jag känner att allt inte alltid behöver vara så himla invecklat och djupt. Just nu är livet rätt enkelt, och jag mår jäkligt bra. Och jag erkänner att allt nog var ganska mycket mer spännande och intressant på ett annat sätt när det var mörkt och tungt, men jag orkar inte det nu. Nu njuter jag av 2013 och allt i sin enkelhet. Av vår och Sverige. Och allt det fina man kan hitta i vardagen när mörkret inte skuggar hela tiden.

Om 10 dagar åker jag västerut till en saknad saknad vän och det ger mig fjärilar i magen och lyckorus. Sen fyller jag 20 och sommaren kommer och nya vindar blåser igen och jag tänker möta dem med hissade segel.

(och det här är ett väldigt ärligt inlägg som jag egentligen inte vet varför jag skriver eller för vem. men det är viktigt för mig på nåt sätt att aldrig dölja vem jag är, inte glamorisera mig själv. jag vill inte skämmas för att varken le eller gråta. för något av det finaste jag vet är ärlighet, och jag gråter hellre från hjärtat än ler ett tomt leende.)

Photo

Mon, 29 Apr 2013 15:48:08 -0400

11 days to go.

Sun, 28 Apr 2013 17:39:24 -0400

11 days to go.

Photo

Sun, 28 Apr 2013 06:09:42 -0400

hur stark och självständig man än är, blir man väldigt liten när man är sjuk, och att nån dyker upp...

Fri, 26 Apr 2013 12:43:00 -0400

hur stark och självständig man än är, blir man väldigt liten när man är sjuk, och att nån dyker upp oväntat med chips och pussar en på pannan när man ställer in kvällens träff kan vara väldigt okej.

Photo

Fri, 26 Apr 2013 12:36:19 -0400

Photo

Fri, 26 Apr 2013 12:36:09 -0400